1600tal
1600-talet
Den svenska tobakshistorien börjar på 1600-talet. Sedan
dess har man haft fem tobaksmonopol varav fyra under 1600-talet. Ett
av dessa var dessutom dubbelmonopol vilket gör att Svenska Tobaksmonopolet
från 1915 ibland kallas det femte monopolet och ibland det sjätte
monopolet.1600-talets monopol var inte statligt drivna utan arrenderades
ut till privatpersoner.
Den första uppgiften man hittat om tobak i Sverige återfinns
i svenska tullhandlingar från 1601 och berör fartyg kommande
från Holland och Wismar till Stockholm.
I Stockholms stads tänkeböcker finns en anteckning från
1616 om hur ”Taback, een knippa” stals vid ett inbrott i
Mårten Anderssons magasin i Gamla Stan. Tjuven hette Mickel Andersson,
son till Tusendhaler Brita, vilken ”hafuer offta tillförene
warit befunnen med tiuffweri men förskont till lijfwett för
sin vngdoms skuldh”. Som kumpaner var Daniel och Peter Mattsson.
1618 framkom vid ett brottmål i rådhusrätten i Stockholm
att en person vid namn Jacob hade blivit rånad på ”för
tre daller tobak”
Då Gustaf Adolf tillträdde som svensk kung fann han att
de flesta svenska näringarna låg i lägervall och man
importerade vax, honung, öl, hampa, papper, humle och en rad andra
produkter som väl kunde tillverkas i riket. På detta sätt
blev det ett utflöde av pengar. Han sökte på många
sätt stimulera svensk tillverkning. Genom att locka hit framstående
personer inom olika yrkesgrenar förbättrades snart den inhemska
produktionen. Bryggerier anlades, likaså gevärs- och pappersbruk
samt garverier och sidenväverier. För att få avsättning
för dessa produkter stimulerades handeln.
Gustaf II Adolf hade redan på 1620-talet genom förordningar
stimulerat uppkomsten av kopparkompaniet, järn-, ved-, handelskompanier
och söderkompanier som var så konstruerade att de gynnande
såväl kronan och de enskilda näringsidkarna. Gustaf
Adolf själv var dock kritisk till handelsmännen. - ”De
hafva, med sig, sitt fädernesland i penningskrinet och föra
detsamma med sig, hvart helst största möjliga vinsten lockar”.
Söderkompaniets fick ensamrätt att utvidga handeln med ”Americam,
Africam och Maghellanicam(Australien)”. Handeln med Amerika gällde
framförallt utvecklande av kontakten med det som blev Nya Sverige.
Under denna tid etablerade sig ätterna Grill, de Geer, Geijer och
de Besche i Sverige. Tullinkomsterna ökade, kronans finanser förbättrades
och det behövdes för att finansiera krigen.
Redan i början av 1630-talet kom de första bestämmelserna,
utfärdade av magistraten, för att reglera detaljhandeln av
tobak bedriven av utländska medborgare. Detta för att skydda
de svenska affärsidkarna.
Våren 1640 återvände det svenska skeppet Kalmar Nyckel
till Stockholm från Amerika medförande 11.878 skålpund
tobak (c:a 5 ton, 1 skålpund är 425 gram). Detta var den
första tobaksimporten från Nya Sverige (Delaware)
Monopol
1641-1649 Söderkompaniet
1651-1653 Caspar Khol & Daniel Young (adlad Leijonancker)
1654-1660 Amerikanska kompaniet
1662-1685 Tobakskompaniet
Söderkompaniet (1641-1649)
Drottning Kristinas förmyndarregering utgav privilegiebrev, signerat
av bland andra Axel Oxenstierna, Gabriel Oxenstierna och Jacobus Delagardie,
den 12 januari 1641 i den minderåriga Kristinas namn arrende till
Söderländska kompaniet (Söderkompaniet), grundad 1626
med stöd från Gustaf II Adolf, så att de erhöll
privilegium på tobaksimporten till Sverige, Finland och Ingermanland.
Monopolet omfattade till en början endast tobaksimport. Den inrikes
minuthandeln var fortfarande i princip fri men reglerades med en rad
noggranna föreskrifter.
Söderkompaniet hade lokaler och lager i Stockholm och Göteborg
Söderkompaniet erhöll full tullfrihet för den tobak som
infördes med egna fartyg i riket från Amerika men ej på
den tobak som importerades från Europa.
Den svensken guvernören Johan Printz som hade 1642 tillträtt
en tjänst i New Sweden i Delaware hade fått instruktioner
att förbättra tobaksodlingarna där samt att med skepp
förse Sverige med råtobak Han avreste med skeppet Fama från
Stockholm och efter att passerat Dalarö, Köpenhamn, Helsingör,
Göteborg, Portugal, Kanarieöarna, Antigua, San Martin, San
Barthélemy så landade man vid skansen Kristina i Nya Sverige
efter tre och en halv månads resa.
Den omfattande smugglingen ledde till att kompaniet begärde och
fick av regeringen även exklusivt monopol även på minuthandeln
i Sverige 1643. Detta skedde genom bildandet av ett dotterföretag
med Jakob Trotzig som direktör.
En tobaksspinnare hämtas i juni 1645 från Göteborg för
att spinna upp ett lager om 540 kg tobak.
Söderkompaniet anställde i maj 1648 den holländske affärsmannen
Thomas Swartwout som hade erfarenhet av tobakstillverkning i Amsterdam.
Thomas Swartwout bodde i kvarteret Ormen, nära Södermalms
torg, och hade möjligen tillverkningen i ett gårdshus. Fastigheten
står ännu kvar, om än ombyggd, med nuvarande adress
Götgatan 3 - Mariagränd 1 i Stockholm. Tillverkningen satte
fart under hans ledning och mellan oktober 1648 och oktober 1649 tillverkades
15 650 skålpund tobak.
Smugglingen fortsatte dock att fräta på bolagets vinster
och ett brett missnöje inom det handelsidkande borgerskapet fanns
mot monopolet.
Skeppet Gyllene Hajen hade redan 1647 medfört 100 oxhuvuden tobak,
värda 4 000 riskdaler, men det täckte inte behovet av tobak.
Söderkompaniet måste se sig om efter fler leverantörer
inom Europa. Rent ekonomisk bar sig Söderkompaniet inget vidare
och då man dessutom tvingats importera tobak i allt större
utsträckning från Europa försvann den politiskt ideologiska
grundvalen för Söderkompaniet att vara länken mellan
Sverige och Nya Sverige.
Smugglingen från Holland, Danzig, Frankrike, Lübeck, Stralsund,
Skottland, England och över Norge hade dock ökat kraftigt
vid denna tid och tog sig sådan fart att det menligt påverkade
Söderkompaniets finanser och Söderkompaniets förmåga
att importera amerikansk tobak var dålig så 1649 avskaffades
monopolet av den nu myndiga Kristina då hon menade att nyttan
med monopolet var obefintligt.
Monopolets avskaffande startade den första svenska tobaksodlingen
om en i mer kuriös skala hos Olof Rudbeck i Uppsala och Magnus
Gabriel de la Gardie i Jakobsdal (Ulriksdal,Solna). Det kom att dröja
till cirka 1720 innan den svenska tobaksodlingen sköt fart.
Kohl och Young (1651-1653)
Detta monopol varade endast två år och komplicerades av
att statsmakten gett rättigheter att hantera tobak till två
olika affärskonstellationer.
Drottning Kristina beviljade den 5 oktober 1650 de två holländska
köpmännen i Stockholm, Johan Fock och Johan Visbeck, privilegium
på tillverkning av spelkort och tobakspipor samt försäljning
av sönderskuren tobak samt rätt att importera tobaksblad och
vissa tobakssorter mot en tullavgift av endast en procent. Året
därpå begränsades tullindringen till att omfatta en
mängd tobak av högst 3.000 riksdalers värde årligen.
Johan Fock och Johan Visbeck bodde båda i Bengdt Schyttz hus
vid Stora Nygatan i Stockholm.Nyare uppgifter tyder på att de
bodde i kvarteret Medusa nära Järntorget. De anställde
en tobaksspinnare, Pieter Bout, från Amsterdam som skulle verka
både som tobaksarbetare och kontorist samt vid behov vara Johan
Visbecks ställföredträdare.
Kompanjonerna blev osams om ekonomin och inledde process mot varandra.
Den 22 september 1651 beviljades köpmännen Caspar Kohl och
skotten Daniel Young (senare adlad Leijonancker) monopol på handeln
med tobak i Sverige och Finland mot ett årligt arrende om 5.000
riksdaler gällande i fyra år. I detta ingick rätten
att ombesörja försäljningen inom länderna.
Även för Caspar Kohl och Daniel Young gick det dåligt.
Caspar Kohl gjorde konkurs.
Johan Fock och Johan Visbeck hade dessutom lämnat besvär till
myndigheterna mot att Kohl och Young erhållit monopol. Detta ledde
till en delning av monopolrättigheterna.
Kohl och Young protesterade mot beslutet då de investerat i företaget
och nu gick med förlust. Situationen blev så inflammerad
att drottning Kristina upphävde monopolet den 28 april 1653. Den
omfattande smugglingen skulle istället bekämpas med modererade
tullsatser.
Tobakshandeln blev åter fri någåt år framöver.
Amerikanska kompaniet (1654-1660)
Det gamla Söderkompaniet hade ekonomiskt rekonstruerats och bytt
namn till Amerikanska kompaniet och de fick monopolrättighter fastslagna
i kungligt plakat från den 23 december 1654 omfattande all tobaksimport
till Sverige och Finland.
En av kompaniets uppgifter var att utveckla handeln med Nya Sverige
så att denna skall tillväxa och förkovras samt att den
svenska nationen skall få tillfälle att vänja sig vid
den amerikanska seglationen och handeln.
Detta monopol sammanfaller med Karl X Gustafs regeringstid, 1654-1660
och Karl X Gustaf hade stort behov av att förbättra kronans
finanser då utskrivningar av soldater kostade mycket pengar.
Redan från start blev det bekymmer. Sverige förlorade sin
utpost i västindien och Gustaf II Adolfs förhoppningar om
ett svenskt kolonialvälde krossades för gott. Tobaksodlingarna
i Nya Sverige fick inte heller någon större omfattning.
Tillverkningen kom igång 1655 och Amerikanska kompaniet producerade
då närmare 20.000 skålpund tobak. Smuggeltrafiken av
tobak var så omfattande att 1656 var fortfarande hälften
av 1655 års produktion osåld.
I ett kungligt plakat från 22 maj 1658 överlämnades
kontrollen över all tobakshandel inom riket till Amerikanska kompaniet.
Kompaniet anställde egna inspektorer som kontrollerade tobakshandeln
i olika landsdelar.
Kompaniets direktörer var Olof Strömsköld och Hans Kramer.
Daniel Young, som tidigare under kort tid själv innehaft monopolrättigheter
var faktor i Amerikanska kompaniet.
Vid flera riksdagar klagade borgerskapet alltmer på de olika kompanierna
inklusive tobakskompaniet och krävde dess upphävande. Under
kompaniets senaste år hade även dess direktörer tillstyrkt
att kompaniet skulle avskaffas då den ekonomiska lönsamheten
var dålig.
Samma år som Karl X Gustafs död 1660 avskaffades så
även detta monopol genom brev till kommerserkollegium den 10 november
1660.
Tobakskompaniet (1662-1685)
1600-talets sista monopol låg även detta i Stockholm.
Sveriges styrdes nu av en förmyndarregering med Magnus Gabriel
de la Gardie som rikskansler. År 1662 beslöt regeringen än
en gång att monopolisera tobakshandeln. Den dåliga erfarenheten
från tidigare monopol kompenserades av att man denna gång
arrenderade ut rätten att importera, tillverka och sälja tobak
till ett konsortium bestående av fem framstående affärsmän
som bildat ett handelsbolag.
Tillverkningen kom igång 1664 och pågick till monopolets
upphörande 1685. Detta hela slutade i en katastrof för de
inblandade och något nytt monopol kom till stånd först
1915 då på grund av den borgerliga regeringens behov av
pengar till pensionssystemet samt ökade försvarskostnader.
Huvudperson i det nybildade Tobakskompaniet blev räntmästaren
Börje Olofsson Cronberg, tidigare kassör hos Magnus Gabriel
de la Gardie. Cronberg blev även förvaltare av kronans skattemedel
och slutligen räntmästare boende i det hus som ännu står
kvar i Gamla Stan mot Slussen (Räntmästarhuset). Cronberg
hade även monopol på den svenska exporten av kanoner.
Cronberg hade en omfattande exporthandel med Holland innefattande ädelmetaller,
järn, koppar, tjära och kanoner.
Han importerade tobak, cement, takpannor, tegelstenar, pärlor,
vin, kapris, oliver och apelsiner.
Hans handelspartner i Holland var Friedrich Rihel.
Tobakskompaniets start blev trasslig på grund av att man saknade
yrkeskunnig personal, utrustning och tillverkning. Efterfrågan
på tobak hade ökat i Sverige under slutet av 1600-talet.
Smugglingen var omfattande.
En hel del av Tobakskompaniets produktion förlades i Amsterdam
genom Friedrich Rihels försorg men ganska snart klarade kompaniet
inte av betalningarna.
Nya beställningar levererades inte om betalningen för de gamla
ej reglerades. Tobakskompaniet försökte komma undan genom
att klaga på kvaliteten avseende tidigare leveranser. Affärförbindelserna
mellan Rihel och Tobakskompaniet förblev ansträngda medan
Cronberg och Rihel upprätthöll goda förbindelser kring
andra varor som Cronberg lät importera privat.
I mars 1663 avgick skeppet S:t Peter från Amsterdam till Stockholm
lastat med:
50 pipor vin, Mäster Pedro Ximenez
90 pipor vin, Mäster Pedro Ximenes, märke 2
112 fat "långa" russin
306 korgar vanliga russin
4 oxhuvuden vit bordeaux
4 "Tiersiers" fransk claret
1 fjärding rött malagavin
8 små kistor med citroner och "sura pomeranser"
20 stora fat spunnen tobak
60 små kistor pressad tobak
198 rullar "Stock" tobak
57 fat Virginia tobak
27 fat annan tobak
I april 1663 skickades 20 stora fat spunnen tobak, 60 mindre fat med
"engelsk" tobak, 77 rullar "Stock" tobak, 60 kistor
och 6 små fat med pressad tobak och en kista med kritpipor.
Friedrich Rihel förblev den holländska parten till Tobakskompaniet
och när den svenska produktionen av tobaksvaror kom igång
minskade importen av tobaksvaror men istället ökade importen
av råtobak.
Rihel förmedlade även yrkeskunnig arbetskraft till Tobakskompaniet.
Roghier Stams blev den som skulle förbättra den svenska tobakstillverkningen
kvalitet. Han var i Holland för att rekrytera personal samt för
att inköpa råtobak för Tobakskompaniets räkning.
Tobaksspinnarna Eliseus Emmes, Roelff Andriesz och Andries Riewersz
kontrakterades för ett års arbete i Stockholm.
Roelff Andriesz ersattes av Arendt Stevenbocht,
Roghier Stams flyttade snart tillbaka till Amsterdam men utförde
där uppdrag för Tobakskompaniet. Han efterträddes av
engelsmannen Richrad Leak som redan efter ett år ersattes av Lübeckaren
Johan Embrecht
Även Embrecht var endast kort tid i Stockholm och redan i juni
1667 flyttade han hem.
Tobakskompaniet hade uppenbara problem att behålla sina utländska
tobaksmästare.
1668 blev det år som det blev lite ordning på Tobakskompaniet
då det fick en ny arbetsledare vid namn Frans Tielman som var
tobaksspinnare från Masstricht. Han hade anlänt redan något
år innan och bodde fram till sin död 1680 på Holländska
Tyn vid Österlånggatan.
Frans Tielman förbättrade produktionen och ökade antalet
anställda spinnare som 1670 uppgick till 12 stycken. Han blev en
av de första att rationalisera tillverkningsprocessen.
Ett kvitto hos Tobakskompaniet den 30 november 1668 visar att:
”Spinnaren Frans Tielman bekommer efter de gode herrar participanters
behag och undfångne order en diskretion att köpa sig en äreklädning
etthundrade fyrtiofyra d kmt som kvitto utvisar”
Under Frans Tielmans tid som arbetsledare fick Tobakskompaniet en ny
företagsledare.
Det blev hovkamreren Jonas Österling. (Andersson, Östling)
Jonas Andersson var borgmästarson från Norrköping men
tog sig namnet Östling efter att i unga år flyttat till Stockholm.
Efter att ha deltagit i en rad fälttåg adlades han och tog
då namnet Österling.
Spinneriets lokaler vid Slottsbacken eldhärjades den 23 februari
1672 så svårt att någon återuppbyggnad ej blev
aktuell. Företaget flyttade till det av Jonas Österling 1668
inköpta området Heleneborg vid Pålsundskanalen. Tomten
var på 163 765 kvadratmeter och en väderkvarn uppfördes
på Högalidskyrkans nuvarande plats.
Nybyggnationen tog av företagets resurser och Österling hade
dessutom ingått en del oförmånliga avtal. Kriget mot
Danmark försämrade tillgången på tobak då
denna levererades till armén.
Tobakskompaniet hade dessutom tagit ut för stor betalning för
sina tjänster och blev av kammarrätten dömd till höga
böter.
Österling lyckades även göra ett avtal med de andra intressenterna
om att Tobakskompaniet skulle stå för kostnaderna att bygga
på hans egendom. Detta blev mycket dyrare än planerat och
det blev en konflikt mellan Österling och de andra.
Den 12 december 1670 bestämdes att Österling fick anläggningen
för egen räkning men att Tobakskompaniet hyrde lokaler av
honom i 10 år.
Tobakskompaniets ekonomiska problem förvärrades av en omfattande
smuggling inte minst genom kronans soldater och ryttare.
Frans Tielmans tid vid Tobakskompaniet blev yrkesmässigt framgångsrik
men han dog den 1 mars 1680 efter en kortare tids sjukdom som man försökt
bota genom olika insatser.
Den 4 februari 1680 inhandlades en flaska dryck från apotek.
Den 6 februari inköptes kummin för 8 öre att läggas
om hans huvud och samma dag köptes för 12 öre bröd
att stekas i smör och läggas på hans sida.
Den 7 februari köptes mera apoteksdryck.
Den 12 februari köptes för 12 öre 2st salta sillar att
läggas under hans fötter.
Den 19 februari upprepades sillbehandlingen.
Den 27 februari inhandlades rehnskt vin för att användas som
desinfektion då han skars upp av barberaren mäster Hans.
(bölder ?).
All behandling till trots avled mäster Frans den 1 mars 1680 på
Holländska Tyn.
Frans Tielman efterträddes av holländaren Peeter Meijnders
som försvenska sitt namn till Petter Mynder. Namnet lever kvar
i en gata vid Slussen i Stockholm.
Jonas Österlings stjärna dalade då kompaniet inte klarade
av att fullgöra sina skyldigheter som bland annat bestod i att
delvis försörja änkedrottningen Hedvig Eleonora.
Konflikt uppstod med kungahuset och Österling försattes i
konkurs och han fick med fru och barn lämna sin egendom. Egendomen
brann 1701 för att 1721 köpas av riksrådet greve Magnus
Gabriel de la Gardie och få sin nuvarande form av Helenborgs malmgård.
Under Tobakskompaniets sista år insattes kammartjänaren
Zacharias Rehnberg i Österlings ställe för att försöka
vända trenden. Detta lyckades dock inte och när arrendetiden
gick ut så gick även 1600-talets sista tobaksmonopol i graven.
Då de olika monopolen slutat i ökat ekonomiskt trassel,
det sista i en direkt konflikt med Karl XI, avskaffades slutligen tobaksmonopolet
men för att säkra kronans intäkter infördes istället
ett system med privilegier, acciser och importkontroll. Genom ”Kongl.
Maj:ts Placat Emoot Tobaks införande/ sampt angående Tobaks
Bladers införskrifwande och Spinnerijers inrättande. Gifwit
Stockholm den 12 aprilis, 1687” var tobakshanteringen fri och
kom att bli så i cirka 230 år.
Under återstoden av 1600-talet beviljades en rad tillstånd
för tobakstillverkning, främst startades spinnerier i snabbt
takt.
De flesta av dessa var dessutom hamnstäder.
Av bevillningsdatumen framgår att den 9 juni 1687 var den mest
omfattande startpunkten för den fria tobakshanteringen i Sverige.
Flera av de som erhöll tillstånd synes aldrig ha startat
någon produktion.
Halmstad:
1686 Arnout Kempis,
9 juni1687 Johan Hansson,
Hälsingborg:
9 juni 1687 Söhring Jürgensson,
16 oktober 1688 Siwert Diedrichsson,
7 maj 1689 S.Christersson,
15 oktober 1689 Wilhelm Furenhusen,
Kalmar:
9 juni 1687, Jürgen Bremer,
Karlshamn:
5 november 1687,Lucas Matsdorff;
16 november 1687 Everhard Grashuysen,
5 februari 1689, Christian Welshuysen o Hack Persson Tholijn;
2 november 1693, Tobias Mytzell o Abraham Weinantz;
3 november 1698, Peter Mesterton,
Karlskrona:
9 juni 1687, Johan Månsson,
10 december 1687, Theodorus Christopherson( Tore Christoffers),
Karlstad:
13 juli1687, Johan Persson Tholerus,
Kristianstad:
16 februari 1688 Hans Brockmöller,
9 december 1690 Jöns Welamsson,
Kungsbacka:
3 november 1687 Anders Börgesson Gathe,
Landskrona:
9 juni 1687 Nils Person Gram och Hans Berendtson Morian,
10 mars 1692 Anders Christerson,
Malmö:
9 juni 1687 Johan von Vörden,
3 november 1696 Jacob Thomson-Jyde,
Norrköping:
18 oktober 1686 Joachim Sievers-Hansson,
Nyköping :
9 juni 1687 Elias Jacobsson,
Stockholm:
9 juni 1687 Hans Moback
9 juni 1687 Andreas Onckel
9 juni 1687 Arnold von Schwindern
5 november 1687 Johan Daniel Sprehns
24 november 1687 Anders Bruun,
1688 Jacob Johansson Hoving, obekräftad uppgift.
28 maj 1688 Johan Berghult,
28 maj 1688 Johan Crose
16 oktober 1688 Jacob Harper
30 maj 1689 Patrick Thomsson
1690-talet, Thomas Tottie, obekräftad uppgift.
13 februari 1690 Johan von der Hagen Arnouts
13 november 1690 Antonio Cleophas d.y.
15 december 1691 Nils Wahlbom
7 september 1699 Johan Jan Jansson Hoving
Varberg:
17 augusti 1699 Hans Hummel
Visby:
4 januari 1694 Adam Helms,
Ystad:
10 mars 1692 Anders Christofferson,
Under Gustaf III:s regeringstid gjordes ett försök att ånyo
monopolisera tobakshanteringen. Förslaget lades av statssekreterare
von Carlson. Justitiekansler Wachtmeister meddelade att det inte förelåg
något hinder ur juridisk synpunkt att införa tobaksmonopol
och detaljerade planer utarbetades men en massiv kritik från borgerskapet
vid 1786 års riksdag tvingade Gustaf III att skrinlägga planerna.
Förhandlingarna och löftena till det tilltänkta kompaniet
hade gått så långt så kronan istället fick
betala skadestånd till preussiska sjöhandelskompaniet.
